Den traditionella mässan
Mässoffret
Den katolska kyrkan lär att det heliga mässoffret är det nya förbundets ständiga offer, i vilken vår Herre Jesus Kristus, under brödets och vinets gestalter, genom prästens händer på ett oblodigt sätt offrar sig själv år sin himmelske fader. Detta oblodiga offer frambärs icke enbart för de levande kristtrogna utan även för de avlidna. Den helige Thomas Aquinos menar att det finns inget annat offer genom vilket själar kan räddas snabbt från skärselden, förutom offret av den Helige Mässan.
Historik
I Växjö har mässoffret firats i två olika former sedan flera år tillbaka. Den så kallade ordinarie formen vilket har sitt ursprung från 1960-talets reformer och den så kallade extraordinära formen av mässoffret vilken kan dateras till de första århundradena för att genomgå en större reform under den helige Gregorius den Store (590-604). Under medeltiden utvecklades mässoffrets liturgi i olika stift runtom i Europa, även i Sverige bör det nämnas att stiften hade olika riter men de var nästintill identiska med varandra och med den rit som firades i stiftet Rom. Även en rad klosterordnar hade olika mässriter exempelvis dominikanerorden, men även de var i princip identiska med den mässrit som firades i Rom. Under de stormiga orosåren under vilken Luthers härjningar och irrläror spred sig i Europa och ifrågasattes därmed flera olika delar i den romerska mässan. Som ett svar på reformation kallade kyrkan till ett dogmatiskt kyrkomöte vilket kom att kallas för det Tridentinska kyrkomötet (1545-1563). Konciliefäderna valde att stadfästa en och samma rit av mässan vilken skulle firas i samtliga stift tillhörande den latinska kyrkan. Mässoffret hade under medeltiden varit i princip identisk med varandra men konciliefäderna såg att söka en större liturgisk enhet. Under den helige Pius V (1566-1572) stadfästes således den Romerska Riten och har till år 1962 i princip varit identisk med undantag av smärre böner vilka har reviderats under århundraden fram till 1962. Först efter Andra Vatikankonciliet förändrades mässan radikalt från sin tidigare form. Efter Andra Vatikankonciliet har dock flera troende i flertal länder valt att fortsätta gå, i sina fäders tro och spår, genom att kärleksfullt, troget och fromt bevista den tridentinska mässan. Med stor pastoral omsorg och kärlek beslutade Benedict XVI göra den extraordinära mässan tillgänglig för hela Guds folk genom sitt Motu Proprio Summorum Pontificum från 2007.
Det som i huvudsak skiljer den extraordinära formen och den ordinära formen åt är framförallt sätten de firas på. Exempel på detta är att i den extraordinära riten är det enda tillåtna språket latin, detta för att stärka och främja den katolska enheten samt att språket är ett icke levande språk varpå språkliga felöversättningar undanröjs. Offerprästen är alltid vänd mot altaret till öster och förrättar mässan ad orientem som det heter på latin. Kommunion mottas enbart under brödet gestalt eftersom kyrkan vill bevara det heliga blodet från vanhelgande då det kan lätt spills. Kyrkan lär vidare att under brödets gestalt mottas Kristus hel och odelad, även hans blod. Kommunionen motas via munnen då handkommunion är förbjuden av både praktiska och teologiska skäl. De praktiska är för att även här kan missbruk uppstå och vanhelgande då partiklar av hostian lätt faller till marken samt kyrkans teologiska ståndpunkt att enbart de prästvigda får vidrörda den uppståndne Kristus (Johannes 20:17).
Den som vill lära sig mer om den tridentinska, extraordinäre formen eller 1962 års mässrit (tre namn på samma mässrit) kan kontakta kyrkoherden.
Joacim Svensson /ministrant