50-årsjubileum i S:t Mikaels katolska kyrka
Växjö 2001-09-09
På hösten 1951 anlände till Växjö några "munkar" från de brittiska öarna - som en gång den helige Sigfrid och hans systersöner- för att sprida den katolska kyrkans kristna budskap bland smålänningarna. På 1000-talet hette de brittiska missionärerna Sigfrid, Unaman, Sunaman och Vinaman. 1951 hette de Dominic, Ignatius, Oliver och Gabriel.
Alla tillhörde passionistorden och i Växjö började man återuppbygga den katolska kyrkan som efter reformationen varit borta i ca 400 år. Men det är inte bara präster och ordensbröder som behövs för att bygga en församling.
Något saknas så länge det inte finns ordenssystrar, som bl.a. kan vara en kvinnlig förebild och inspirera till fördjupad tro och ökat kristet ansvar. 1975 kom passionistsystrarna Clare, Francis, Anna och Eileen från Irland.
Uthållighet i tron.
Inför jubileet, som startade redan i Johannesgården och i Angered, samlades ett 25-tal präster och systrar i Växjö den 9 september 2001. Broder Francis, Broder Gabriel, P.Richard Appleyard, P. Wojciech Seliga (föreståndare i Sverige), P.Patrick McKeown, P. Kazimir Pawlak, P. Theodor, P. Nicholas Posselthwaite (provincial), Från Rom Generalföreståndare Most Rev.Fr. Ottaviano D`Egidio, Most Rev. Fr. Robert Joerger (generalföreståndaren rådgivare; consultant), P.Enzo (generalsekr) och Systrarna Clare, Eileen, Francis, Anna, Rita och Margret Rose.
Mässan celebrerades av biskopWilliam, som under två perioder varit församlingspräst i Växjö. I mässan talade biskop William om passionisternas mission, enligt den gamla orden.Den sade att man skulle verka "där vädret var dåligt och där ingen annan vill". Således blev det Växjö. Man skulle våga satsa utan att veta hur detslutaroch utan att räkna ut vaddet "kostade". Hade man gjort det kanske man aldrig vågat. Men att vara uthålliga i tron och leva det kristna livet på den plats de blivit kallade, hade varit deras drivkraft.
Efter mässan tackade sr Francis både pater Wojciech och fader Daniel för inbjudan till jubileet. Hon betonade hur underbart det varit att få vara en del av uppbyggnaden av kyrkan i Växjö och Sverige. Inblicken i de olika kulturer här gjorde att hon vuxit i tron. Det är omöjligt att glömma människorna i Växjö, avslutade hon.
Gud behöver människor….
Därefter hälsade Marie-Louise Svensson alla hjärtligt välkomna och tackade grundarna av S:t Mikaels församling, prelat Johannes Koch, präster, systrar, representanter från andra kyrkor men även församlingen, barnen, kateketerna, samt församlingsarbetarna Viola Martina och Yvonne Liljefors. I sitt välkomsttal nämnde hon framförallt glädjen som präglat församlingen under passionisternas tid här. "Gud behöver människor -människor som kan få oss att inse att evangeliet är ett glatt budskap- något vi inte kan undvara. Människor som kan hjälpa oss förstå vad Guds ord säger oss idag i våra vardagliga liv". Marie-Louise citerade Fader Daniel med orden: "Man sådde då ett frö som vi idag skördar frukterna av".
Hon nämnde även diverse språkförbistringar som kunde ta sig ganska lustiga uttryck. Som t.ex. när sr Clare sagt att "ni ska vara rädda för era män" istället för om! Hon berättade om den stolthet församlingen känt då biskop William utnämndes till biskop och om den värme, med vilken pater Richard bemött sina församlingsbor i svåra frågor. Likaväl som han skaffat biljetter till fotbollmatcher i England, då det behovet förelåg.
Peruprojektet
Sr Clare tackade därefter församlingen för all hjälp till hennes arbete med fattiga i slummen i Villa El Salvador utanför Lima i Peru. För de pengar man samlat in sedan februari, har man nu byggt en förskola för 36 barn och ett dagis för 22 barn. På önskelistan står nu ett riktigt kök, då man förbereder mat åt 80 - 100 personer var dag.
Avslutningsvis kom blommor och tal från församlingarna i Olofström och Kalmar.
50 nationaliteter
Då lokalerna i katolska kyrkan inte räckte till för alla som kommit, förflyttade man sig efter avslutad mässa till den inhyrda Ulriksbergskyrkan, lite längre ner på gatan. Här stod en stor knytkalasbuffé uppdukad, med mat från alla länder. Församlingen i Växjö består nu av 50 olika nationaliteter och maträtterna representerade de flesta av dem. Ungefär 250 personer åt och drack och blev väl försedda.
14 vuxna och 3 barn vid den första mässan i Växjö
Biskop William berättade under måltiden hur man firade den första katolska mässan i Växjö, med endast 14 vuxna och 3 barn. Att hitta alla som var katoliker var inte så lätt i början. Biskop William berättade om en präst, fr Dominic Drumm, som stod utanför en fabrik i Kalmar och delade ut lappar till alla som kom ut på fredagseftermiddagen. På lappen stod var mässan hölls och på vilken tid. Biskop William berättade också om hur han själv gått runt bland hyreshusens trappuppgångar och läst på namnskyltarna. När han hittade ett utländskt klingande namn gick han och ringde på. Det var inte alltid det var katoliker bakom namnet, men de uppskattade ändå besöket.
Sakta byggdes kyrkan. I början på 70-talet var det 28 personer i mässan, runt 1984 var det ca 100 och idag räcker ofta inte platserna.
Biskop William berättade om hur bra han trivts i Växjö och avslutade med orden. "Låt oss hålla ut i tron och låt oss be för varandra"
Msgr Koch var nästa talare. Han berättade lite minnen från tiden före församlingen som grundades av passionisterna i Växjö. Han fick då resa från Malmö, besöka olika familjer för att hålla mässa och ge undervisning.
Tal och gåvor
Närvarande under både mässan och den efterföljande festen var flera företrädare från bl. a Svenska Kyrkan. Tal hölls av Gunnar Carlsson från Växjö Stift, som betonade att våra kyrkor närmar sig varandra efter 450 år och sin beundran över att vi katoliker är trogna kallelsen.
F.d. kontraktsprosten Sven Lenhoff talade om den gemensamma värdegrunden som kanske inte bara är 50 år utan kanske t.o.m. 900 år. Fader Daniel fick ta emot blommor och presenter.
Ebbe Sundström från Växjö Missionsförsamling överräckte missionsförbundets nya församlings -ordning, framhöll även den gemensamma kallelsen som både katoliker, lutheraner och missionsförbundet har. Han bad också om ursäkt för den behandling man utsatt katoliker för tidigare. Astrid, från samma kyrka, tackade för den hjälp hon fått i sitt arbete på sjukhemmet av passionistsystrarna. Och Daniel, ungdomsledare från Missionskyrkan, såg framtiden mer i gemenskapens tecken mellan våra kyrkor.
Till slut talade Ulriksbergskyrkans nye pastor Stig Bomberhult om ett fortsatt gott samarbete och överräckte en bok? som gåva.
Tiden rann fort iväg. Våra passionister skulle vidare till Jönköping för att fortsätta firandet.
Jag försökte få ett litet samtal med pater Richard, han som trots allt varit i Växjö i 12 år och var så oerhört älskad här. Han tyckte inte själv att han gjort så mycket, fader Viktor hade byggt huset och kyrkan, fader Paul hade byggt daghemmet, fader Daniel hade byggt ut kyrkan, men själv hade han bara byggt det lilla garaget.
Det hela blev en fantastiskt fin fest. Varmt tack till fader Daniel och till alla som medverkat till en underbar dag.
Webbmaster