Passionisterna hade anförtrotts de norra delarna av Malmö församlingens område, dvs östra delen av Kronobergs län och södra delen av Kalmar län. På uppmaning av prästerna i Malmö utövade man även själavård i delar av Blekinge. I Växjö firades nu dagliga mässor, men även på andra orter i det stora området började man hålla regelbundna gudstjänster.

Början gjordes med Kalmar, där pater Ignatius på trettondagen 1952 läste den första mässan i Svenska kyrkans församlingshus. För att inte skapa motsatsstämningarbland protestanterna övergick man i mars till att fira den månatliga mässan i ett rumpå Hotell Witt. 1954 flyttades mässorna till tidningen Östra Smålands klubbrum. Föratt bl.a. hedra provinsialen Patrick Sheridan valdes S:t Patrick till skyddspatron förlokalen där mässan firades.

Regelbundna månatliga mässor firades under 1952 också i Kosta, Älmhult, Hohultslätt (Alstermo) och Karlskrona. Efter sex månader upphörde man dock att firamässan i Älmhult.

Den 15 juni 1952 kunde man fira Kristi Lekamens fest med en högtidlig procession utomhus. I denna den första sakraments-processionen i Växjö sedan reformationen deltog 40-50 personer.

Sommaren 1954 firade man nästa invigningshögtid i Växjö med biskopen närvarande.När broder Gabriel anlade en köksträdgård 1952 hade han grävt upp ett litet berg avstenar. Av dessa byggde han bakom huset en imponerande och vacker s.k. Lourdesgrotta, som invigdes av biskop Nelson söndagen den 22 augusti 1954 under det av påven proklamerade Mariaåret. Inne i grottan fanns en sten, ett fragment av den klippa på vilken jungfru Maria stod då hon den 11 februari 1858 uppenbarade sig i grottan vid Lourdes för flickan Bernadette Soubirous. Till grottan hade man sedan årliga vallfärder från de kring liggande församlingarna på Marie Upptagnings fest i augusti.

Sedan Maria grottan blivit illa medfaren av väder och vind restaurerades den sommaren 1986 på nytt av broder Gabriel med medhjälpare. Den försågs nu också med ett altare. Grottan kunde därmed åter användas för utomhusgudstjänster och tjäna som mål för Mariavallfärder.

1953 upphöjdes det svenska apostoliska vikariatet till Stockholms katolska stift. Också i Växjö konsoliderades verksamheten alltmer så att det blev aktuellt attupprätta en församling. Passionisternas område hade redan från början i praktikenfungerat som ett mer eller mindre självständigt själavårdsområde, men från den 1 oktober 1954 upprättades även formellt S:t Mikaels katolska församling i Växjö. Församlingsbildningen skulle egentligen ha skett redan året innan men uppsköts då isista stund på grund av att pater Ignatius, som väl var den av passionisterna som hade de främsta kontakterna utåt tack vare sina stora språkkunskaper, på hösten 1953 lämnade Växjö för att studera missionskunskap i Rom. Pater Dominic Drumm blev den förste kyrkoherden 1954. Församlingens område var Kronobergs län utom Sunnerbo, södra Kalmar län upp t.o.m. Oskarshamn samt Blekinge.

Regelbundna mässor firades nu utom på de tidigare nämnda orterna även i Oskarshamn(Konsumsalen) och i Lessebo (pappersbrukets musiksal).

Passionisterna hade haft förhoppningar att lyckas nå inte bara de från utlandetinflyttade katolikerna utan även svenskarna i området. Man hoppades på att åtskilliga smålänningar skulle lära känna dem och deras arbete genom de studiecirklar i engelsk konversation som man ledde. Därigenom skulle man också kunna bereda vägen förkonversioner. Men småstaden Växjö och landsbygden i södra Småland hade väl inte debästa förutsättningarna för ett framgångsrikt katolskt omvändelsearbete. Denna trakthar som sitt kännetecken haft den gammalkyrkliga fromheten, som med tillhörande konservatism lett till att nya rörelser haft svårt att tränga fram. Även om man mötte mycket vänlighet från smålänningarna så var konvertiternas antal ringa. Församlingen kom därför, som de flesta yngre landsorts församlingar, att ha en markant utländsk prägel. Församlingen i Kalmar, med hamnstadens större öppenhet mot det främmande,skulle däremot senare få en betydligt mera “svensk” prägel.

Underhandlingar för att få en fast grundval för passionisternas arbete i Sverige ledde till ett avtal mellan Stockholms katolska stift och passionisternas engelska provins. Det undertecknades den 25 oktober 1956 och stadfästes av propaganda-kongregationen den 23 november samma år. Enligt detta skulle ett visst områdei Sydsverige betraktas som en "regio missionalis". Passionisterna åtog sig större delen av Småland och Öland under 40 år samt Blekinge på 10 år. Härigenom övertog man ansvaret även för Jönköpings katolska församling, som redan var välgrundad. Till ny kyrkoherde där utsågs pater Gerard Mulveal, som ankommit till Växjö 1953 som ersättare för pater Ignatius men som under två år varit utlånad som kaplantill Göteborg. Även broder Gabriel förflyttades till Jönköping.

1957 skulle komma att medföra stora personella förändringar för församlingen i Växjö. Pater Gerard och broder Gabriel hade från nyåret flyttat till Jönköping ochde följdes under hösten av pater Killian Bohan, som anlänt till Växjö 1955.

På hösten 1957 utsågs pater Harold Dommersen till ny superior för missionen i Sverige. Han efterträdde därmed pater Dominic, som återvände till England. Pater Harold utnämndes också till ny kyrkoherde i Växjö och skulle förbli så till sin död 1969. Under 1957 anlände också broder Francis Welsh till Växjö som ersättare förbroder Gabriel. Liksom broder Gabriel skulle han komma att vara verksam i Småland i övertre decennier. Året därpå, 1958, kom pater Victor Doran och inledde sin mycketbetydelsefulla gärning i södra Småland och Blekinge, bl.a. som Växjös tredje kyrkoherde.

Sedan passionisterna övertagit Jönköpings församling företogs en reglering avförsamlingsgränserna i Småland, varvid bl.a. Sunnerbo under 1958 överfördes frånOskarströms till Växjö församling. Där hade Strömsnäsbruk varit centrum för denkatolska verksamheten med månatlig mässa åtminstone sedan 1947. Pater Harold försöktefå fira de katolska mässorna i Svenska kyrkans församlingshem, men tiden var ännu intemogen för detta. Numera upplåter ju Svenska kyrkan över hela landet generöst sinalokaler även för katolska gudstjänster, vilket katolikerna är mycket tacksamma för.På 1950-talet däremot firade man vanligen mässan antingen i privathem eller i FolketsHus eller olika företags lokaler. 1958 fick man därför i Strömsnäsbruk ett egetkapell, i ett hus som ställdes till förfogande av pappersbruket. Katolikerna på platseninredde ett rum till ett litet kapell med plats för ca 20 personer. Detta blevförsamlingens första permanenta lokal utanför Växjö.

Ett annat, mycket vackert och påkostat litet katolskt kapell invigdes den förstasöndagen i augusti 1959 vid sjön Tikens strand i Mårdslycke utanför Tingsryd. Det uppfördes av den från Tingsås bördige stockholmsarkitekten Sune Flök egentligen som gåva åt sin italienskfödda hustru. Kapellet skulle upplåtas åt offentliga mässor två gånger i månaden men kom att utnyttjas av församlingen främst sommartid eftersom det saknade uppvärmning och elektriskt ljus. Efter arkitektens död såldes fastigheten och kapellet blev därmed inte längre tillgängligt för katolikerna.

1959 skedde i Växjö den första konfirmationen, ett sakrament som i den katolska kyrkan meddelas av biskopen. På grund av det stora antalet konfirmander och deras anhöriga fick man hålla till i den närbelägna Ulriksbergsskolan, som också senare ofta har kunnat användas för större samman komster.

Nästa stora förändring inträffade 1960 då passionisterna köpte en villa i Kalmarpå Söderportsgatan, dit pater Oliver och broder Gabriel flyttade. Verksamheten i Kalmar hade successivt utökats. 1957 började man fira mässan två gånger i månaden och från1958 hade man mässa varje söndag. Från 1958 hyrdes också en enrumslägenhet, därprästen kunde sova över och bedriva undervisning på lördag morgon och kväll. Den första konvertiten i Kalmar (1959), sjuksköterskan och stadsfullmäktigeledamoten Inga-Britta Eliasson, fick där sin undervisning i katolsk troslära. 1961 kunde man inviga S:t Kristoffers kapell på Söderportsgatan, vilket blev centralpunkten för etteget själavårdsområde med mässfirande bl.a. i Karlskrona, Nybro och Oskarshamn ochför uppbyggnaden av en ny församling. Men först den 1 januari 1982 avskildes S:t Kristoffers församling från S:t Mikael och blev självständig.

För att efterträda broder Gabriel flyttade broder Francis 1960 till Jönköping. Hanfick själv under hösten 1960 en efterträdare i Växjö i broder Bernard Connolly. 1967 bytte bröderna Gabriel och Francis sedan plats med varandra.