Välkommen till St. Mikaels katolska församling

Församlingen, som tillhör Stockholms katolska stift, grundades 1951. Den har cirka 1700 registrerade medlemmar och omfattar större delen av Kronobergs län. Kyrka och prästgård (med pastorsexpedition) finns i Växjö. Det finns också ett kapell i Älmhult, där gudstjänst firas regelbundet. Församlingen har en präst och en diakon bosatta i Växjö.

Sankt Mikaels Katolska församling i Växjö

Ur församlingsbrevet julen 2016

Kyrkoherdens julhälsning

Tid för glädje och tacksamhet

Detta är inte en tid för suckan och gråt, ty ”ett barn är oss fött” (Jes 9:6). Honom som vi alla väntat på har kommit, och han har kommit för att ”ta sin boning bland oss” (Joh 1:14). Stor och lång var vår väntan; så mycket större är glädjen när vi har honom bland oss. Alltför snart kommer dagen när detta Barn, som nu fötts för oss, skall vara smärtornas Man, och då får vi lida tillsammans med honom. Men nu måste vi fröjdas och vara glada vid hans ankomst och sjunga vid hans krubba tillsammans med änglarna. Himlen skickar oss sin egen glädje som present. Vi behöver glädje och jultidens dagar är inte så många; vi behöver dem alla för att ta till oss glädjen ordentligt. Skriften säger oss att ”ett gott lynne ger ständig fest” (Ord 15:15), och ett gott lynne kan bara finnas där det finns ”frid”. Nu är det ”Frid” som dessa välsignade dagar kommer med till ”jorden”; ”Frid” sjunger änglarna, ”till människor av god vilja” (Luk 2:14).

Nära förenad med denna hemlighetsfulla glädje är känslan av tacksamhet. Tacksamhet är verkligen något som vi är skyldiga honom, som varken avskräcktes av vår ovärdighet eller hölls tillbaka av den oändliga respekt som tillkommer hans gudomliga majestät, utan ville födas av sin egen skapelse, och ha ett stall till platsen för sin födelse. Hur oerhört starkt måste han inte ha önskat att fullgöra verket för vår frälsning, när han ville ta bort allt som kunde göra oss rädda att nalkas honom och uppmuntra oss genom sitt eget exempel att återvända – på ödmjukhetens väg – till den himmel, som vi gått vilse från genom högmodet!

Låt oss därför med tacksamhet ta emot den dyrbara gåvan – detta gudomliga Barn, vår Återlösare. Han är Faderns enfödde Son, den Fader som ”så högt älskade världen att han gav den sin ende Son” (Joh 3:16).

F. Ingvar Fogelqvist

 

Diakonens hälsning

”På julafton kommer Kalle Anka!”

Så var svaret en pojke i församlingens barnundervisning för några år sedan gav på frågan om varför vi firar jul. På ett sätt hade han rätt. För på julafton klockan 15.00 bänkar hundratusentals svenska små barn sig framför teven för att titta på Kalle Anka och hans vänner. En fin gammal tradition som säkert föräldrarna uppskattar, då det ger ett par timmar lugn och ro efter en hektisk tid av julförberedelser i hemmet.

Märkligt egentligen hur jultraditionerna har utvecklats och ändrats. Är det nostalgi att minnas sin egen barndoms jul som minnesrik, vacker och glädjefylld? Tror inte det. Som vuxen är det ganska naturligt att vid högtiderna minnas sin egen barndom med allt som det innebar av gemenskap i familjen. Julfirandet tillsammans med syskon, föräldrar, mor och farföräldrar var något särskilt och värdefullt. Vi kan ställa oss frågan. Var det bättre förr? Svaren på den frågan är säkert många, men en sak tror jag vi kan vara överens om: ”Det var annorlunda”. Själv växte jag upp på en ö i Nord-Norge. December är årets mörkaste månad med bara ett par timmars skymringsljus mitt på dagen. I den lilla byaskolan förberedde vi oss till jul genom att i kristendomsundervisningen läsa och lära oss om det stora undret som hände vid Jesu tillblivelse och födelse. Vi övade på julspelet som uppfördes i bygdegården för alla i byarna runt omkring. Ingen ville vara de två som fick krypa på knä med en filt over sig och spela åsnan. Men sade läraren så, den snälla och goda Ingrid Nordstrand, ja då blev det så. Denna tillställning ägde rum på fjärde dag jul, och var en stor årlig begivenhet som de flesta var med på. Sång och dans runt granen, mat och dryck och inte minst godispåse till oss barn. Den innehöll en apelsin, en klubba och en lakritskaramell. Julpyssel var en självklar del av julförberedelsen i skolan. Vi fick lära oss att göra änglar, länkar och kurvar av papper som skulle hänga i julgranen. På sista dagen innan jullovet var spänningen och förväntningarna stora då vi i våra finaste kläder tillsammans med lärarinnan stod nere vid vägen i halvmörkret och väntade på bussen, som skulle ta oss in till staden, för att tillsammans med andra skolor vara med i kyrkans julgudstjänst.

I dagens Sverige är frågan om julavslutning för skolorna i kyrkan ett hett ämne som diskuteras inte minst i media, men också i skolorna. Meningarna är många, och argumenten för eller emot är ännu flera. Vad är det som är så farligt eller skadligt med att barn får höra varför vi firar jul i kristen tradition i kyrkan. Det kan väl inte kallas indoktrinering, då julens enkla budskap är ljus, kärlek och medmänsklighet. Ett av argumenten är att vi inte skall stöta oss med utövare av andra religioner. Det verkar som om att allt som har med kristendom att göra skall sopas under mattan i det offentliga rummet. Jag tror inte det är barnen som tillhör andra religioner som motsätter sig, barn är öppna och ärliga, och inte dumma på något sätt. Men när de vuxna börjar motsätta sig och ska tycka till i barnens ställe, då kommer motsättningarna fram. Däremot får den kommersiella julens glada budskap om konsumtion och ännu mera konsumtion nästan stå oemotsagt. Varuhusen och nätbutikerna börjar sin marknadsföring av julens konsumtionsfest redan i månadskiftet oktober november, och avslutar det hela med mellandagsrea för att fortsätta festen efter trettonhelgen med januarirea. Om allt detta eller andra kommerser som för exempel Halloween hör man ofta inte lika mycket.

Vad är då julen för oss kristna? Och varför firar vi tillsammans i kyrkorna denna högtidliga glädje? Julen är den högtid där vi firar minnet av Jesus Kristus födelse och allt som inträffar vid detta gudomliga mysterium. ”Kristus är världens ljus, han och ingen annan.” Denna psalm sjunger vi ofta i kyrkan under den heliga mässan. Världens ljus som kommer in i mörkret. Inget annat ställe i Bibeln beskriver ljusets betydelse för att bekämpa mörkret på ett sådant vackert och uppriktig sätt som i Johannesevangeliets inledning.

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed. Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen. I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom. Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn; och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.”

Så står det i Bibeln och Johannesevangeliet i 1917 års översättning. Det finns i dag översättningar som har ett mera modernt språk, men budskapet är detsamma. Jesus Kristus är världens ljus, det ljus som vi strävar efter att leva i. Låt oss föra detta budskap vidare till barnen och de kommande generationer så att kyrkan fortsätter att leva och växa i ljuset av den sanna frälsaren.

Tack till er alla som gör vår församling till en levande församling. En särskild tack till er som har tagit med kristna katolska traditioner från era hemländer hit till Sverige och Växjö, traditioner som har berikad oss. Inga länder vill jag nämna, men utan er hade kyrkan varit fattigare.

En välsignad och fridfull Julhögtid önskas er alla!

Diakon Oddbjörn Andreassen.

Bön till ärkeängeln S:t Mikael

Helige Mikael, ärkeängel, försvara oss i drabbningen, var vårt värn emot djävulens skurkstreck och snaror. Må Gud befalla över honom, bönfaller vi ödmjukt; och du, de himmelska härskarornas furste, fördriv i Guds kraft till helvetet, satan och alla andra onda andar, vilka till själarnas fördärv stryker omkring överallt i världen. Amen.

Tros/Katekesundervisning:

För barn och ungdommar i församlingen. Alla katolska barn och ungdommar är välkomna till ett nytt läsår med katekesundervisng. Det är framför allt föräldranas ansvar att förmedla tron till sina barn, men föräldrarna får hjälp med detta av församlingen.

Trosundervisning för barn och ungdomar i församlingen HT2016

Första kommunionbarn och äldre barn

Träffas varannan söndag kl 10.40, med början den 11/9.
Därefter:25/9, 9/10, 23/10, 6/11, 20/11, 4/12 och 18/12 (julbikt för äldre barn).

Konfirmander

Träffas varannan söndag kl 10.40, med början den 18/9
Därefter:2/10, 16/10, 30/10, 13/11, 27/11 och 11/12 (julbikt).

Observera att undervisningen är obligatorisk för barn som skall mottaga första kommunionen, eller ungdomar som skall konfirmeras. Även deltagande i söndagsmässan är obligatorisk. Undervisningen omfattar alltså Mässbesök, i första hand kl. 12.00 (9.30 eller vigiliemässan, lördagar kl. 18.00).

Första Kommunion

Årets Första Kommunion blir traditionsenligt på Kristi Himmelsfärds dag den 25 maj 2017, kl. 11.00 i S:t Mikaels kyrka, Växjö.

Årets konfirmation

Årets konfirmation i S:t Mikaels kyrka, Växjö blir Pingstafton den 14 juni 2017 kl 11.00 i S:t Mikaels kyrka, Växjö. Det blir Biskop Anders Arborelius OCD som förättar konfirmationen.

Grupper i S:t Mikaels kyrka

(uppdaterad 2016-09-10)
Tider för respektive grupp är anslagen på anslagstavlan i kyrkan.

Informationskurs om Katolska Kyrkans lära och liv

Icke-katoliker som är intresserade att veta mer om den katolska kyrkans tro och liv är välkomna att delta i församlingens informationskurs. Tag kontakt med kyrkoherden.

Husvälsignelse

Om någon önskar ha sitt hem välsignat, står prästen och diakonen gärna till tjänst. Jultiden, i synnerhet epifaniafesten, är traditionella tider då hemmen kan välsignas. Till traditionen hör också att man med krita på övre delen av husets dörr skriver: 20+C+M+B+16. Bokstäverna hänvisar till namnen på de tre konungarna: Caspar, Melkior och Baltasar, men kan också uttydas på latin: "Christus Mansionem Benedicat" (Kristus välsigne detta hus).

Bön vid husvälsignelse:

Gud, vår himmelske Fader, Ledsaga alla, som går ut och in genom denna dörr med din välsignelse. Håll din skyddande hand över detta hem under hela det nya året. Genom Jesus Kristus, vår Herre, Amen

Påvens intentioner

 

Liturgiska länkar

Bibeln på svenska